Möter dig, möter jag
jag stötte på mig själv idag
jag ska på återträff ikväll
imorgon är en annan dag
För att göra din dag
Kärlek och oknutna skor
Till den riktige Jonathan Livingstone Seagull
Hemvändartider
i ett snötäckt Hudiksvall
det är slutet av December
och snön ligger kall
då är man dömd att stöta på någon
från en annan epok
som sedan länge reducerats
till ett nummer i en bok
de frågar vart jag hållit hus
jag svarar "precis där jag står"
med trimferande ögon säger de
"okej, jag förstår"
men jag har inga intentioner
att göra något av mitt liv
så länge 'något' inte är
på mitt eget initiativ
de frågar "vad gör du nu för tiden?
jag hörde att du spelar i ett band"
jag svarar "jag gör någonting jag tror på
och du, det är knappt man tar sig fram
men du då? har du följt dina drömmar?
har du nåt stort på gång?"
då får dom plötsligt bråttom hem
de ropar "vi ses nån gång, so long"
jag vill inte höra dina sagor
om ditt förlovade land
om något halvt kungarike
eller någon vacker flickas hand
mina sånger rimmar bättre
om jag får skriva texten själv
mina drömmar ska bli verklighet
det ska jag nog se till
hemvändartider får mig alltid på fall
Högstadiet - en dikt
som krutröken
av den parfym
jag sprutat på mig
för att dölja min rädsla
från andra som säkerligen
var lika rädda själva
den man var fick ofta
spela andra fiol
bakom den man borde
eller den man tyckte
att andra borde tycka
att man borde vara
min skugga
ibland häcklade den mig
och sa: "du är ful
du räcker inte till
du är en tönt
du är inte du"
jag svarade aldrig
i tre år var jag
på jakt efter
och på flykt undan
min egen skugga
utan att lyckas
med varken eller
Under Orions bälte
som rinner upp-och-ner
känner man ibland
att logiken har fel
fysiska lagar
och naturfenomen
är relativt små
i förhållande
till de förhållanden
som håller dig hårt
i denna värld
är du skapt och formad
i denna värld
ska du gottgöra allt
född i synd
med förmåga till stordåd
eller var det tvärtom,
trots allt?
stenar och kristaller
stjärnor och marshaller
vindspel som spelar en falsk melodi
du har svalt dina nycklar
och gömt dina lås
kan någonting göra dig fri
hela världen stirrar
på samma himmel
men inte alla
ser samma sak
under Orions
diamantbeprydda bälte
hänger hans mandom slak
omoralisk ledstjärna
falsk median
på väg mot en kändisfest
på Stureplan
och längst bak i kön
där de inte syns
blinkar stjärnorna
som ingen minns
stenar och kristaller
stjärnor och marshaller
vindspel som spelar en falsk melodi
du har svalt dina nycklar
och gömt dina lås
kan någonting göra dig fri
så vem ska man följa
i becksvart natt
vem har vi glömt
att fråga om råd
Orion försöker borsta skulden
från sin Stetson-hatt
och ber ynkligt sin herre
om nåd
"jag ska skänka pengar
till barnen i svält"
ropar han i ren hysteri
"se in i dig själv efter svar,
efter hjälp
du kan inte köpa dig fri"
Tillbaka till skrivbordet
jag tror att
ibland behöver man bara gå tillbaka till sitt skrivbord
minnas vad man en gång kände
minnas vart man en gång stod
och då kanske, bara kanske
rinner tankarna ner
som en flod
flod, vatten, blå, pripps,
fylla, knulla, fruga, slips
och vips
så blir resultatet noll
så jag tar ännu ett nedkluddat papper
och slänger den på mitt till bredden fyllda vardagsrumsgolv
inspiration är inget konkret
det kan komma när som helst
på bussen, på jobbet
till och med när du... ja du vet
jag avbryter allt jag håller på med
och sätter mig för att skriva ned min idé
bara för att upptäcka
att min idé snart blir passé
omkring mig flyger ihoprullade bollar av papper
ord utan mening, meningar utan ord
ibland behöver man bara gå tillbaka till sitt skrivbord
minnas vad man en gång kände
minnas vart man en gång stod
och då kanske, bara kanske
rinner tankarna ner
som en flod