Möter dig, möter jag

jag träffade en vän igår
han ville veta hur jag mår
men jag vet inte om jag får

jag stötte på mig själv idag
det kändes inte särskilt bra
det var någonting han sa

jag ska på återträff ikväll
men den är lite speciell
för den är bara för mig själv

imorgon är en annan dag
nya möten, nya tag
när jag möter dig,
möter jag...

För att göra din dag

har du lite tid
får jag ligga här bredvid
och titta upp mot himlen
ur en ängels perspektiv
det kanske låter svagt
men det här är mitt förslag
får jag göra dig glad
får jag göra din dag
du vet när man får syn
på nåt som faller ifrån skyn
får man lust att ta sig opp
och sluta vältra sig i dyn
jag tar ett litet bad
och putsar min fasad
för att göra dig glad
för att göra din dag
jag tror att mitt hjärta kommer implodera snart
för det som du ger mig
det finns ingenting jämförbart
vet du hur det känns
när universums existens
sakta börjar klarna
och visa sin essens
dina arvsanlag
måste bryta mot nån lag
jag bränner alla böcker
för att göra din dag
jag tror att mitt hjärta kommer implodera snart
för det som du ger mig
det finns ingenting jämförbart
har du lite tid?
får jag ligga här bredvid
och titta upp mot himlen
ur en ängels perspektiv?
det kanske låter svagt
men det här är mitt förslag
får jag göra dig glad?
får jag göra din dag?
du vet när man får syn
på nåt som faller ifrån skyn
får man lust att ta sig opp
och sluta vältra sig i dyn
jag tar ett litet bad
och putsar min fasad
för att göra dig glad
för att göra din dag


jag tror att mitt hjärta kommer implodera snart
för det som du ger mig
det finns ingenting jämförbart


vet du hur det känns
när universums existens
sakta börjar klarna
och visa sin essens?
dina arvsanlag
måste bryta mot nån lag
jag bränner alla böcker
för att göra din dag


jag tror att mitt hjärta kommer implodera snart
för det som du ger mig
det finns ingenting jämförbart

Kärlek och oknutna skor

jag trivs att gå
vid din sida
jag vill inte att du
ska gå i mitt led
du får gå precis
vart du vill
men jag vill gärna
vara med

jag tror att vi
skulle kunna gå långt
du och jag
men vi har inte
knutit våra skor
de skaver för
skorna är nya
och jag vill inte
vara dina bojor

om skorna
blir för tunga
och du vill ta det
lite lugnt
så är det bara
att säga till
vi kan gå barfota
om du vill
anno typ -07

Till den riktige Jonathan Livingstone Seagull

alla är vi väl barn i början
trygga i vår barndoms famn
med en dröm om att segla
till okänd hamn
men ibland så når man
inte riktigt ända fram

alla ungar föds väl med drömmar
om vad de ska bli när de blir stor
men sanningen är
att inget blir som man tror
vi är ändå bara
människor

själv drömmer jag ofta om döden
att jag vet när allt kommer ta slut
helt plötsligt går en livstid
på en minut
och jag vaknar upp till ett tjut
av änglatrumpeter
och krut

jag föddes väl också med vingar
fri att flyga vart än vinden bar
men någonting i mig
bara sliter och drar
nu så har jag
bara benen kvar

tänk på Jonathan Livingstone Seagull
vad han gjorde när nå'nting var svårt
han samlade kraft
och gick ut dubbelt så hårt
helt och hållet utan support

om du visste när allt skulle sluta
om du visste när din tid var här
skulle du vara nöjd
med att vara där du är
och bara vänta tills tiden är här
eller ta dig dit benen bär

Hemvändartider

Det är hemvändartider
i ett snötäckt Hudiksvall
det är slutet av December
och snön ligger kall
då är man dömd att stöta på någon
från en annan epok
som sedan länge reducerats
till ett nummer i en bok

de frågar vart jag hållit hus
jag svarar "precis där jag står"
med trimferande ögon säger de
"okej, jag förstår"
men jag har inga intentioner
att göra något av mitt liv
så länge 'något' inte är
på mitt eget initiativ

de frågar "vad gör du nu för tiden?
jag hörde att du spelar i ett band"
jag svarar "jag gör någonting jag tror på
och du, det är knappt man tar sig fram
men du då? har du följt dina drömmar?
har du nåt stort på gång?"
då får dom plötsligt bråttom hem
de ropar "vi ses nån gång, so long"

jag vill inte höra dina sagor
om ditt förlovade land
om något halvt kungarike
eller någon vacker flickas hand
mina sånger rimmar bättre
om jag får skriva texten själv
mina drömmar ska bli verklighet
det ska jag nog se till

hemvändartider får mig alltid på fall

Högstadiet - en dikt

ångesten låg lika tät
som krutröken
av den parfym
jag sprutat på mig
för att dölja min rädsla
från andra som säkerligen
var lika rädda själva

den man var fick ofta
spela andra fiol
bakom den man borde
eller den man tyckte
att andra borde tycka
att man borde vara

min skugga
ibland häcklade den mig
och sa: "du är ful
du räcker inte till
du är en tönt
du är inte du"
jag svarade aldrig

i tre år var jag
på jakt efter
och på flykt undan
min egen skugga
utan att lyckas
med varken eller

Under Orions bälte

som ett vattenfall
som rinner upp-och-ner
känner man ibland
att logiken har fel
fysiska lagar
och naturfenomen
är relativt små
i förhållande
till de förhållanden
som håller dig hårt
i denna värld
är du skapt och formad
i denna värld
ska du gottgöra allt
född i synd
med förmåga till stordåd
eller var det tvärtom,
trots allt?

stenar och kristaller
stjärnor och marshaller
vindspel som spelar en falsk melodi
du har svalt dina nycklar
och gömt dina lås
kan någonting göra dig fri

hela världen stirrar
på samma himmel
men inte alla
ser samma sak
under Orions
diamantbeprydda bälte
hänger hans mandom slak
omoralisk ledstjärna
falsk median
på väg mot en kändisfest
på Stureplan
och längst bak i kön
där de inte syns
blinkar stjärnorna
som ingen minns

stenar och kristaller
stjärnor och marshaller
vindspel som spelar en falsk melodi
du har svalt dina nycklar
och gömt dina lås
kan någonting göra dig fri

så vem ska man följa
i becksvart natt
vem har vi glömt
att fråga om råd
Orion försöker borsta skulden
från sin Stetson-hatt
och ber ynkligt sin herre
om nåd
"jag ska skänka pengar
till barnen i svält"
ropar han i ren hysteri
"se in i dig själv efter svar,
efter hjälp
du kan inte köpa dig fri"

Tillbaka till skrivbordet

jag tror att
ibland behöver man bara gå tillbaka till sitt skrivbord
minnas vad man en gång kände
minnas vart man en gång stod
och då kanske, bara kanske
rinner tankarna ner
som en flod

flod, vatten, blå, pripps,
fylla, knulla, fruga, slips
och vips
så blir resultatet noll
så jag tar ännu ett nedkluddat papper

rullar ihop det till en boll
och slänger den på mitt till bredden fyllda vardagsrumsgolv

inspiration är inget konkret
det kan komma när som helst
på bussen, på jobbet
till och med när du... ja du vet
jag avbryter allt jag håller på med
och sätter mig för att skriva ned min idé
bara för att upptäcka
att min idé snart blir passé
omkring mig flyger ihoprullade bollar av papper
ord utan mening, meningar utan ord

ibland behöver man bara gå tillbaka till sitt skrivbord
minnas vad man en gång kände
minnas vart man en gång stod
och då kanske, bara kanske
rinner tankarna ner
som en flod


RSS 2.0